Sista månaden har man närmast bott på biblioteket, och när man inte haft näsan i böckerna har böckerna funnits i tankarna -medicinska termer, doser, cancerkarakteristik och statistik…

Aldrig har tentans 6 timmar gått så fort!

Och vad väntar nu? Jo, en helgs lugn och ro, sen 2 veckors jobb innan min själsfrände också har sommarlov. Den 4 juli åker vi iväg på ”sommerturné 2010”. Årets äventyr blir en kombination av Frankrike och Schweiz. En kombination av kultur i Paris och Genève i kontrast till alpvandring och blåbärsfrosseri i Ticino :-)

Om någon har tips på vad man ska se och hitta på i Paris och Genéve så kom gärna med förslag!

Som svensk 80-talist kan jag inte tänka på sommar utan att minnas Gyllene tiders gamla slagdänga, som är lika populär idag som 1982 när albumet Puls kom ut.

Lyssna och njut! Allt som saknas är jordgubbarna…

The Alchemist av Paulo Coelho

En enormt vacker skildring av en man som söker meningen med livet. En berättelse som jag för alltid vill bära med mig inombords.

 Around the World in Eighty Days av Jules Verne

Mitt allra första möte med äventyret! Det var efter att ha läst den här boken för första gången som jag förstod hur fantastiskt det kan vara att, med en bok, försvinna in i en fantasivärld i timmar.  Jag slukade den hel som tonåring och har genläst den flera gånger. Kombinationen av engelska gentlemän och jättebläckfiskar är svårslagen…

The Book Thief av Markus Zusak

En lite annorlunda historia om en flicka och hennes upplevelser under andra världskriget, sett genom hennes ögon men med döden som historieberättare. Omöjlig att komma igenom utan både sorg- och glädjetårar

Harry Potter av J.K. Rowling

Helt klart något av det mest spektakulära innanför sin genre någonsin! Historian om Harry Potter och hans äventyr har fångat läsare i alla åldrar.  Själv sträckläste jag de 2 första böckerna på en strand i Magadino. Resten slukade jag en efter en så fort de kom ut.

The Twilight Saga av Stephanie Meyer

Trollbindande tonårsromantik som påminner om hur det var att förälska sig hämningslöst, när allt fortfarande var farligt, förbjudet och olidligt spännande!  

Tusen strålande solar (A thousand splendid suns) av Khaled Hosseini

Ögonöppnare som berörde mig djupt. En kvinnas öde i ett samhälle utan rättvisa.

Andarnas hus (La casa de los espíritus) av Isabel Allende

En fantastisk skildring av den chilenska familjen Trueba genom flera generationer. En blandning av historia, människoöden och paranormala krafter!

Pride and Prejudice av Jane Austen

Alla tiders kärlekshistoria där de goda, trots alla hinder, segrar och Ms Elizabeth får sin Mr Darcy. Både romanen och författaren har betytt enorm mycket för kvinnor och kvinnolitteraturen.  

Och sist men absolut inte minst, barndomens minnen…

Ronja Rövardotter, Bröderna Lejonhjärta och Mio min Mio av Astrid Lindgren

Kan inte välja mellan mina 3 favoriter, som mamma fick läsa om och om och om igen…

Jobbar med mitt artikelmanuskript, kontentan av mitt forskarår som avslutas här i januari. Kul men energikrävande, så man har liksom behov för en paus ibland, en “overspringshandling”.

Min personliga favorit är YOUTUBE. Ja, tro det eller ej men det är ännu bättre än facebook och definitivt bättre än städning som egentligen var den enda legitima ursäkten denna helg.

Man kan hitta så mycket  bra som kan värma i vinterkylan… favoriten av favoriterna är utan tvivel - Michael Jacksons Thriller -  känn bara hur det rycker i både mungipor och höfter! 

Well, back to business! Ciao!

Familjemys, glöggkrydda, juleljus, sång, doften av ugnsbakat skinka och mammas risgrynsgröt…trot’ eller ej men det är dan-före-dan-före-dopparedan!

Imorgon hoppar jag på flyget norrut, för att fira jul uppe hos mamma och pappa i Östersund. Efter en hård period på jobbet känns det som att 5 dagar med avslappning och skidåkning uppe i fjällen är bästa julklappen. Och nyår blir tillsammans med mannen i mitt liv och goda vänner, härliga dagar väntar :-)

Julen är en magisk tid! Jag får fortfarande fjärilar i magen dagarna innan. När man var liten var det tanken på alla klapparna som var så nära men ändå så långt borta….nu är det tanken om flera dagar i rad tillsammans med familjen som jag går och saknar i de långa perioder jag inte ser dom. Det blir topp!

Det ska också utan tvivel svettas i skidspåren, om inte annat för att få plats till ännu en omgång ris á la malta! Jag har blivit lovad snöfall och minus 20 grader så termobyxor och extra tjocka sockor är packade: jag är mer än redo för att återvända till tomteland ännu en gång!

I wish you all a very Merry Christmas!

Mörkret faller långsamt över Place Luxembourg medan jag sitter framför datorn med en kopp nybryggt kaffe och pepparkaka.

Jag har nu varit nästan en vecka hos Kåre i Bryssel, och måste faktisk erkänna att det inte bara är den unga mannen jag på nytt förälskat mig i… Bryssel är en både mysig och spännande stad. En massa olika nationaliteter är samlade i en stad vars arkitektur och kvarter liksom sina invånare liknar ett lapptäcke. Kontor med EU:s business-elit ligger sida till sida med vackra historiska byggnader. Utöver hotell finner man små caféer och pubar på nästan vart gatuhörn, liksom byn skal ha ett imponerande utbud av bra flashiga restauranger.  Samtidigt kan man, om man önskar sig bort från stadens rappa puls, dra sig tillbaka till oaser som Ixelles-kvarteret (Kåres hood) och gröna promenadstråk som det omkring stadens gamla kloster där vi tog en härlig promenad igår kväll.

Omkring Bryssel finns också destinationer som bjuder på äventyr. I helgen var vi en tur till Brügge, en medeltida handelsstad cirka en och en halv timme från centrala Bryssel. En vacker stad som lyckats överleva båda världskrig och därför har många historier at berätta. Huvudattraktionen i staden är den romantiska promenaden/båtturen längs kanalen som sträcker sig tvärs genom staden. Här fann vi et liten restaurang som bjöd på både kanin-stuvning och cappuccino med gräddtopp – slå den!!!

Man kan också tydligt märka att julen kommit. Butikerna spelar julmelodier, det är pyntat längs gatorna och julmarknader huserar på i stort sett alla större torg i Bryssel. Här bjuds på glüwein, våfflor (klassiskt Belgiskt) och pommes frites såklart! Det har julshoppats en massa och stämningen är på topp. Men det har nog mer att göra med sällskapet är med julgransljusen.

Utöver nöje har det också varit en produktiv resa. Jag har minsann fått min egen lilla arbetsplats och obegränsad tillgång till kaffemaskinen och kakburken på Kåres kontor! Här har det slitits hårt med statistik och skriveri, med resultatet att jag kommit en bra bit med mitt projekt. Det är också rätt kul att se den unga mannen glida runt i kostym och slips…mums!!!

Så, summan av kardemumman är 1) mini-semester i Belgien kan varmt rekommenderas 2) gräddtopp på cappuccinon är HOT 3) Belgierna gillar lapptäcken 4) Kåre är COOL .

Om någon skulle fråga mig vad mitt starkaste minne från tonåren är, skulle mitt svar utan tvivel vara alla dessa fantastiska vardagskvällar och helger jag spenderat i en svettig baskethall.

Det är nu drygt 13 år sen jag för första gången tog steget över tröskeln in i Grimsta skolans idrottshall och fick den där perfekt pumpade läderbollen i handen. Från 6:e klass fram till året efter gymnasiet tillbringade jag nästan alla mina vakna timmar efter skoltid med träning, matcher och dagdrömmar om träning och matcher.   

Laget var Bollstanäs, en härlig förening för ungdomsbasket som familjen Holmberg alltid varit trogen. Pappa spelade basket där som ung (”in the good old days” då man fortfarande spelade i dubbla raggsockor och Converse-skor) och mina små kusiner spelar för föreningens ishockey lag.  Har inget ont att säga om kära BSK borset från att gult och grönt aldrig blir ett hit i min värld…  

Efter nästan 5 års ”basket-celibat” stod jag så där igen, på ostadiga ben med allför korta shorts, klar till måndagsträning med VLIs damer. En god vän lyckades efter flera försök att få mig med, och jag är glad för att hon lyckades. Känslan av läderbollen i händerna igen, och suset i magen före match väcker dom gamla minnena till liv.

Mina tre starkaste basket upplevelser måste vara 1) ”Tryout” till fryshusets basketgymnasium sommaren 2000 2)  ABC-camp i Solna samma sommar (intensivt elit-läger för Sveriges unga spelare) och 3) Resan med juniorlaget till Chicago 2001. Det var tider det :-)

Det är lååååång väg tillbaka till en hyfsad skott-procent…men det spelar ingen roll. I love the game!

Och för er som ännu inte övertygats om att basket är världens mest ”classy” sport, kanske kan dessa gentlemen få er på bättre tankar…

Jag har inte många traumatiska barndomsminnen… Ingen kunde önska sig en mer harmonisk uppväxt än den jag har fått, och bara jag blir hälften så bra en förälder som mina har varit, vill det vara fantastiskt. Tack!

Men tiden som tonåring är ju inte alltid så lätt. Unga kvinnor kan vara otroligt känsliga för dömmande blickar, kommentarer liksom avsaknaden av kommentarer. Jag minns så väl en helt speciell episod. Det var en eftermiddag efter sista lektionen i 7Bs  klassrum. Tjejgänget satt och fnittrade och lekte dagens larviga (men samtidigt dödligt seriösa) lek – “Om jag var ett djur, vilket skulle jag vara?” Kanske en katt eller en panter? Eller kanske en panda – dom som är så söta…. Plötsligt kommer vår lärare förbi “vill inte magistern gissa?” frågar lilla Maria 13 år “om jag var ett djur, vad tror du jag skulle vara?” Han ger ifrån sig ett hmmm… kliar sig lite på hakan och så igen ett hmmm… (forväntningarna stiger) “Jag tror att du skulle vara en Gnu”.

EN GNU!? Kan ett djur vara mer osexigt och ointressant? Allt jag kunde tänka på var ett gammal avsnitt av Mitt i naturen, där en flock gnuer blir jagade av rovdjur och flyr i panik över floden, kors och tvärs som yra höns. Egentligen ett rätt sorgligt avsnitt, men allt jag kunde fokusera på var att jag kom ihåg dom som en korsning mellan ren och ko,  med massiv skäggväxt… Suck vad livet kan vara hårt ibland!

Så det var därför jag idag, 24 år gammal och med en hel massa sund självironi, inte kunde låta bli att skratta när jag hittade bilden med PinGnuinen. Pingvinen och gnuen, mina två smeknamn i perfekt symbios! Och så passade bilden ju också till ämnet jag från början hade tänkt att skriva om – dagens löptävling :-)

Kl 14:00 idag, söndag d. 11 maj, stod jag och tre arbetskamrater på startlinjen till IFORM’s kvindeløb på Frederiksberg. En rigtigt kul grej att göra tillsammans med vänner, familj eller arbetskamrater. Hela 8000 förväntningsfulla kvinnor hade samlats i startområdet på Pile allé  denna solskenssöndag, för att kämpa sig sig genom de 5 eller 10 km uppför Valby bakke runtom  Frederiksbergs Have och vidare ner längs med Gammel Kongevej. 

COPSAC-pigerne  som vi kallade oss, var alla glada och nöjda efter ett väl genomfört lopp. Jag sprang 10 km imens resten av gruppen nöjde sig med 5 km. Solen sken, humöret var högt och jag passerade mållinjen imens det spelades Gyllene Tiders sommartider i högtalarna… med andra ord en skön avslutning på en i övrigt “über nice” helg!

En viss herre är aningen missnöjd med min sparsamma aktivitet inne på hemsidan… men häng inte läpp, här kommer ett eldigt, kvinnligt inlägg ;-)

Häromdagen fick jag senaste numret av tidningen Atlantic i handen, med uppfodringen att läsa en artikel om amning. Nu är det ju ingen hemlighet att jag tar aktivt avstånd från 99 % av allt som idag kallas feminism (men som egentligen handlar om svartsjuka kvinnors hämnd på den manliga halvdelen av människorasen) eftersom jag anser att idéerna i de flesta tillfällen helt saknar konstruktiv karaktär. Vad som irriterar mig mest med “dagens feminister” är att de mer än någon annan bidrar till att nedvärdera moderskapet. Just därför viste husbonden att artikeln ville få mig till att fnysa eld som en annan drake!!!!

Som ung kvinnlig medicinstuderande är jag självklart tacksam för de möjligheter jag fått, som inte alltid funnits för samhällets kvinnor. Vad jag är mest tacksam för är mitt FRIA VAL att söka om en universitetsplats och mitt FRIA VAL att hänge mig till ett liv som yrkeskvinna. Kampen för kvinnors rättigheter har givit oss alla möjligheten till detta, men sorgligt nog är “dagens feminister” i fullt fläng med att ta det fria valet ifrån oss igen. Nu är det plötsligt inte lika “fint” att vara mor längre… inget kan mäta sig med en roll som yrkeskvinna. De kvinnor som idag väljer att hänge sig till mödrarollen “vet inte sitt eget bästa längre” och är helt klart ” nedtryckta i ett samhälle som styrs av det onda hankönet”… suck!

När ska kvinnorna förstå att frihet och lika rättigheter = fritt tänkande och friheten att välja sin egen väg, sitt eget levesätt, sin egen roll i samhället. Om en kvinna vill sikta på rollen som president eller statsminister skal det vara hennes rätt, men är det hennes önskan att vara mor på fulltid med allt vad det innebär, borde det också vara hennes rätt och respekteras.

För att återkomma till artikeln i Atlantic, så handlade det om amning. En typisk “modern kvinna” uttrycker sin ilska över pressen från samhället på nybakta mödrar att amma sina barn.  Jag sympatiserade med henne igenom första halvdelen av artikeln, eftersom jag av princip är för varje kvinnan eget val. Men men men… för skribenten är det inte nog med kvinnans rätt att själv få välja om hon vill amma eller inte. Amning förvandlas plötsligt till boven som gör kvinnan till slav i sitt eget hem! Var kom den ifrån??? Hon fortsätter med att argumentera för att Nestlés modermjölksersättning är att lika bra val som naturlig bröstmjölk och att det inte finns vetenskapligt bevis för att den tidiga fysiska kontakt mellan mor och barn, som fås vis amning, inte har en bevisat positiv effekt på barnets välbefinnande… igen suck!   

Måste en kamp som startar med kvinnans rätt att välja själv sluta med smutskastning? Visst, vetenskapliga bevis för amningens positive effekter är begränsade, men jag har hittills inte stött på en enda artikel som bevisar motsatsen. Är det inte nog med det faktum att kvinnan är skapad med två bröst, med funktionen att producera en mjölk som innehåller alla de näringsämnen ett spädbarn kräver under de första par månader av sitt liv, för att i varje fall överväga alternativet? Jag är övertygad om att vi med dagens vetenskap kan skapa hyggliga alternativ, men amning behöver väl inte avskrivas helt?

Mina egna åsikter lyser säkert igenom… om jag en dag blir mor väljer jag helt klart amningen framför Nestlé, och jag hoppas att jag den dagen slipper att höra på någon som predikar för mig att jag inte vet mitt eget bästa. Att en kvinna känner sig “som slav i sitt eget hem” har inget att göra med amning. Dagens samhälle håller inte kvinnor som slavar.  Jag är övertygad om att var man/kvinna skapar sin egen lycka, vad den nu än definieras som. Friheten för individen är rätten att välja själv, och (mitt) utopia är en plats där vi alla respekterar varandras rätt till just det.

Tänk att jag skulle bli så fascinerad av forskarvärlden… De som kännt mig länge vet att jag gång på gång sagt “Jag,  forskning, aldrig i livet!” Men efter att ha startat på mitt nya jobb som forkningsstuderande vid Dansk BørneAstma Center har min syn på saker och ting ändrat sig radikalt, det är en fantastisk miljö, både inspirerande och drivande! Att få möjligheten att fördjupa sig innanför områden man brinner för, och samtidigt bidra till att hjälpa andra människor, det är fantastiskt! Ska jag vara helt ärlig har det nog kommit lite smygande under längre tid…jag var inte mer än 4-5 år gammal då jag för första gången mötte en av mitt livs stora förebilder – Dr Snuggles (en STOR personlighet och vetenskapsman)

Jag hoppas verkligen att min yang (filosofin har alltid faschinerat mig) vet hur tacksam jag är för att han gav mig en spark i baken, så att jag vågade skicka iväg min ansökning där i november. Utan den sparken hade jag nu suttit i ett mörkt hörn av panum biblioteket stället, men en termos ljummet kaffe….

Istället sitter jag idag med ett brett leende på läpparna. Har precis mottagit besked om att jag fått mitt abstract accepterat av komittén för ISCOMS (International Student Congress of Medical Sciences), till muntlig presentation vid Kongressen i Groningen,  Juni 2009. Spännande!

Hans navn väcker blandande känslor…men man kan inte näkta hans genialitet när det kommer till musik, moonwalk och alla miljoner fans som fortfarande är honom trogen, trots alla skandaler. Imens jag satt och surfade efter gamla goda toner på “you tube” kom jag att tänka på ett fantastisk nummer från 1980-talet, en duett med legenden Paul McCartney. Lyssna och njut “Say say say” (fantastisk video också, missa inte den).

Det var en novemberkväll i skymningstid…när jag och storebror gick genom Stockholms gator. Första snön föll den helgen och kylan bet i kinderna. Jag hade beslutat mig för en helg i min favoritstad, för att träffa vänner och familj, innan julstressen kom. Just den här kvällen hade vi planer på att äta en bit mat och se en film…en liten italienare på Östermalm blev det och därefter en tur i Park-biografen, en charmig gammal biograf där de bara visar en film i taget. Den kvällens rulle var Twilight, som ingen av oss hört något om tidigare. Men vi var i spontant humør så varför inte!

Just den kvällen var mitt första möte med Sephanie Meyers Twilight-series. Den första delen av historien handler om mötet mellan Bella Swan och Edward Cullen. En 17 årig tjej som försöker att finna sig själv och sin plats i världen, och en 108-årig vampyr som slåss med samma problem och osäkerhet. Det här är en kärlekshistoria med helt andra undertoner än det klassiska amerikanska kärleksdrama, och med en fantastiskt twist av fantasy. Alla ingredienser för att klassas som en succé i min värld. Jag var lite skeptisk de första 15 minuterna av filmen, men sen utvecklades handlingen, kryddades med actionscener och läckra övernaturligheter, och det hela resulterade i en rigtigt skön upplevelse.

Resan hem till Köpenhamn på söndagskvällen komplicerades av snöoväder, och mitt flyg försenades med flera timmar på grund av att landlingsbanan var alldeles för isig för att användas. Vad gör man så efter att ha surplat i sig sina 2 kaffe latte och muffiner därtil…man besöker pocketshop såklart. Och vad stod där på “nyheter-hyllan”, om inte fortsättningen på Twilight, New Moon. Jag behövde inte tänka mig om två gånger, plånboken fick vingar och vipps! Boken var min, och kvällen räddad. 

Jag var helt hooked!  New Moon var utläst på en vecka. Därefter letade jag som en dåre efter tredje boken, Eclipse, och fann den till slut i politikens boghandel (fantastiskt ställe). Och när jag ändå hade möjligheten, köpte jag resten av serien med detsamma, Twilight-boken och Breaking Dawn. En viss ung herre från “de nordjyske heder” kan intyga att jag levde i min egen lilla fantasivärld hela november. Böckerna blir bara bättre och bättre, och den sista är fenomenal. 

Vad är det som gör mig helt tokig med Twilight-serien? Det är svårt att sätta fingret på det, men en artikel jag läste för inte så länge sen, satte igång en massa tankar. Författaren till artikeln skriver att Twilight blåste liv i känslor från hennes egen tid som tonårstjej. Den tid när hon, liksom jag själv, kunde bli helt uppslukat av romaner av alla dess slags! Jag kommer mycket väl ihåg sena kvällar då jag, trots att min far bett mig om att släcka lampan 20 gånger, låg och lyssnade efter ljudet av fotsteg i hallen, för att föräkra mig om att alla hade hoppat i säng  innan jag igen tände sänglampan och sträckläste framåt småtimmarna.

En kvinnas drömmar och fantasier kommer alltid att vara hennes egna. När vi växer upp, vilket ofta är en brutal och snabb övergång, så är det lätt att glömma. Kärleken mellan Bella och Edward som skildras i Twilight-serien, är lika mycket oskyldig och tafatt som den är totalt uppslukande och frigörande. Den rymmer alla de känslor en tonårstjej kämpar med inombords, och alla de förväntingar hon har till framtiden, till den dag DEN tjejen är HON.

9e dagen som världens lyckligaste sambo och 6 dagen på mitt nya liv som forskningsstudent…

Februari 2009 kommer att vara en månad jag minns som en milstolpe. En tid då jag lämnade den trygga kollegietillvaron och panums beskyddande väggar (ibland närmast klaustrofobiska), för att ta ett stort steg ut i den vida världen och testa vad mina pingvinvingar egentligen går för!

Som tidigare nämnt, trivs jag som pingvinen i igloon här i jordhulen. Missförstå mig inte, tiden på NOKO kommer alltid att minnas med en varm känsla i bröstet, men det kändes rätt och naturligt att komma vidare.

Helgen efter flytten startade jag så på mitt nya jobb, som forskningsstudent på Dansk BørneAstma Center, Gentofte Hospital. Centret specialiserar sig på astma, allergi och atopiskt eksem – områden som jag personligt tycker är väldigt spännade. Här ska jag under ett år som prægraduat forskningsstuderande, genomföra att projekt kring barnastma. Första veckan har varit både händelserik och inspirerande, jag har helt enkelt en skön känsla i magen varje morgon när jag vaknar. Att vara omkring människor, som verkligen bränner för vad dom gör, kan inte annat än smitta av sig.

Så hittills har februari varit en av de bästa månaderna på väldigt länge.

Allt snack om “børn, bryllup og parcelhus” kan till och med ge en IKEA-älskande ung dam hjärtklappning… Så varmt välkommen tillbaka din sura lök! (ett fantastiskt danskt uttryck som jag, OM jag en dag återvänder till andra sidan sundet, helt klart vill sprida hjärtligt omkring mig)

På tal om min gränslösa kärlek för tidlös design, i stil med billy-bokhyllan, besökte jag Kamprad-imperiet idag. Klockan var straks före halv 11 när jag steg av buss 150S och mödosamt genomförde den långa “kringel-krångliga” vandringen mot ingången. Innanför dörrarna möttes jag av en svag doft av nystekta köttbullar och gräddsås…ahhh precis som hemma! Tyvärr möttes jag också av ett myller av människor! Inte ens klockan tidigt, när folk borde vara på jobbet, kan man få fred och ro i tingel-tangelhörnan och ljusavdelingen. Konklusion: ingen finanskris för miljardföretaget, Sveriges stolthet.

Dagens projekt var något så upphetsande som: en tavelram (till min favoritbild av Gustav Klimt, Der Kuss), förvaring till badrum + garderob  och en stekpanna. Som alltid fann jag det jag skulle + en massa annat som jag, så sent som igår inte visste att jag behövde. Jag får alltid AHA-upplevelser på IKEA.

Skämt och sido… till och med jag kan se butikens negativa sidor. Jag kommer dock alltid att vara imponerad av den succé IKEA är. Året 1976 formulerade Ingvar Kamprad, grundaren av IKEA, följande 9 teser för att sammanfatta sin vision för företaget:

1. Sortimentet – vår identitet
2. Ikeaandan. En stark och levande verklighet
3. Vinst ger oss resurser
4. Att med små medel nå goda resultat
5. Enkelheten är en dygd
6. Linje annorlunda
7. Kraftsamling – viktig för vår framgång
8. Att ta ansvar – en förmån
9. Det mesta är ännu ogjort. Underbara framtid!

Vad ska jag säga, det är inget annat än genialt. Hehe heja Billy!